Dödens Ros

Han har sökt så länge, i en evighet

Å vad det är han söker är det bara han själv som vet

Han har svart, han har vitt, han var en förvandlingens man

I sin hand bär han en ros och döden e hans namn

Han står där som han alltid gör var natt

Sen plötsligt brister han ut i ett satniskt skratt

Han ser en flicka som har otur att gå förbi

Å han tänker snabbt att henne får det bli

Det är försent hon har inte anat nånting alls

Hans kalla hand griper tag kring hennes hals

Kniven sticker till å känner hur hon dör

Hans hemska skratt är det sista som hon hör

Kroppen faller ner å blodet färgar gatan röd

Han får en känsla av makt när han ser att hon är död

Ännu ett mord i natten ännu ett liv

Han står ensam kvar å torkar av sin blodiga kniv

Hon ligger där på marken under månens kalla sken

Han smeker hennes kropp den är fortfarande varm å len

Han krossar rosen och så ger han henne dödens kyss

Han släpper röda rosblad över henne sen försvinner han tyst