NäRa

Hennes hjärta slog hårdare för varje sekund

Skalet höll emot som aldrig förut

En vägran till var allt detta har sin grund

Skalet höll emot men stora bucklor buktar ut

Inte nu kanske senare och aldrig förut

Som en blomma som aldrig slagit ut

Om en längtan som aldrig fött ett beslut

Om en längtan som aldrig tagit slut

Med fötterna så långt under markytan

Och ändå bärare av ett rotlöst hjärta

För svårt att ta sig upp och ändå veta

Att skönhet kommer ur smärta

Och jag önskar jag kunde dra dig upp därifrån

Men ingen annan utom den ende kan

Och jag önskar jag kunde dra dig upp därifrån

Min tunga kan aldrig klä i ord att min låga är sann

Och jag ska aldrig mer vara rädd att visa mig vek

Aldrig mer med hot försöka bevisa min kärlek

Så låt dig träffas i hjärtat låt det få blöda

Om jag kunde skulle jag ta tillbaks de ord som var döda

Om hans liv fick bli din föda

Om ditt hjärta fick blöda

Vilket val du än tar

Står jag kvar

Möt mig vid fridsfurstens fötter

Jag har ingenting utom det

som är mina rötter

Möt mig på knä framför hans fötter