Gitarren i knät

Jag trodde mig vara beskyddad

Då gitarren låg i mitt knä

Jag spelade tyst för mig själv

Och tillät mig vara disträ

Jag trodde mig vara beskyddad

Med gitarrens kropp mot min

Beskyddad av högsta instans

Då ljudet vibrerade mjukt, mot mitt skinn

Befriad från formaliteter

Med gitarrens hals i min hand

Handen sökte sig fram

Att treva är sällsamt ibland

Och allting fick bli som det ville

Allting fick bli som det blev

Jag trodde mig vara beskyddad

Mitt i en värld som är skrämmande skev

Och ingen censor stod i dörren

Till mitt undermedvetnas land

Jag tillät mig vara försvarslös

Och tjusade av avgrundens rand

Och mitt undermedvetnas kurirer

Sprang ostört emellan okänt och känt

Och jag gjorde just ingen skillnad

På sånt jag upplevt

och sånt som kunde ha hänt

Och jag vaktar inte min tunga

Men låter orden bli få

Då människor ställer mig frågor

Men utan viljan att förstå

Och jag besitter nog viljan

Men tvivlar på att jag kan

Men viljan att förstå

Kanske det närmaste,

vi kan komma varann

Jag vet inte om du var vaken,

där du låg i rummet intill

Jag spelade tyst för mig själv

Jag spelade som jag själv vill

Min trasiga stol var en tron

Och jag tyckte mitt huvud var krönt

Då var jag drottning av natten

För mitt i en iskall värld

Fann jag någonting skönt

Och ingen censor stod i dörren

Till mitt undermedvetnas land

Min känselförmåga förhöjdes

I läpparna och min hand

Det var som jag kunde förnimma

Någonting jag tidigare inte märkt

Och vad det än var, och vad det än gjorde

Så lämnade det mig påtagligt stärkt

Jag trodde mig vara beskyddad

Med gitarrens kropp mot min

Beskyddad av högsta instans

Då ljudet vibrerade mjukt mot mitt skinn

Dom tankar jag tänkte var klara

Men ledde just ingenstans

Jag hade gitarren i knät

Och var bara glad att jag och gitarren fanns