Städet klingar i den smedja som skall skänka
Mig uddar tre från ässjans härd,glödande röd
Hamra järnet i dess djupa heta lyster
Till galdersängens starka sjed
I hanegällets skira stålar du framtädde
Un skuggors vrå vid burmans sten, snövita hind
Silverne låg dimman utmed tjärnens stränder
Jag miste dig med blicken min
Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer
Likaledes skall jag aldrig glömma dig
Ögonen så glittrande av liderlighet
Jungfru i hindhamn
Tvinna strängen utav linets långa trådar
Dess blomster stå så fagert blå, på böljande fält
Stränga bågen och nu aske trädet böja
En båge täljid, att fälla dig
Villebrådet jagar, vaksamt är mitt sinne
Som ulven grå jag smyger fram, bågen är spänd
Våra blickar möttes stilla och så varligt
Med pilens spets mot hjärterot
Sannerlingen skall jag aldring sörja dig mer
Likaledes skall jag aldrig glömma dig
Ögonen så glittrande av liderlighet
Jungfru i hindhamn
Löp din väg du fagra hind som dig
Förblindat i din falska skepnad stå
Du äro jungfrun blid jag miste i
Min ungdoms är till skogens trolska väsen
A strong comment here is specific: the phrase you keep hearing, the mood you come back for, or the reason this song stays in rotation.
Sign in to post the first listener note. Reporting stays open to everyone.