Svanesång

I eldens sken kan jag skönja dig

En skugga utav lågors lek

Ej mer skall jag få möta din blick och få krama din fasta hand

Upp mot skyn böljar röken fram i ett hav utan land

I bålets glöd fräser runor fram, tyd dem om du kan

Runt i ring jag dansar omkring, jag hetsar blodet varmt

Trumman min dånar vilt ich skönt, hettan slår sig lös

Galdrar svuros vid ättens band, en baneman jag fann

Rygg mot rygg över fjärran hav, en högrest tall du var

Vet du nu eller ej

Vid urbergets rot mullrar jordens sång

Ett varsel så mäktigt av tidens gång

Vid moderns barm vi styrkte varann, ur källornas brunn vi drack

Spörj mig nu där jag allena stå på klipphäll svart över smärtans sår

Hör min stämma så hes och spröd av sorgens spjut jag sköts

Nu av tråd danas ödets varp, en skimrande väv av livets allt

Upp på en skinande sköld vi bars vi två utav far

Kroppe skälver av vanmakts rus, svetten flödar med helgad sejd

En långt uti dunkelt fång, bakom mörker ser jag ljus

Vet du nu eller ej

Blottat sinne över väglöst land

En herrelös vind bortom dödas hägn

I köldens spår isas varje tå, i de världar jag skola gå

Kom alla krafter från söder och norr, vilda sejddjur visa er nu

För i denna härd skall ett svärd bli smitt, härdat i mitt blod

Över land, över hav

Jag skall finna en baneman

Över land, över hav

Jag flyger i örneham