Lilla Sofie

Lilla Sofie, hon lyser som en sol,

binder en krans av ängsblom och viol,

himlen lyser härligt blå när hon sakta hemåt går,

slår sig ned invid sin grind,

håller kransen mot sin kind

Då hörs en sång, då syns ett moln av damm,

en liten soldat marscherar vägen fram,

han har byxor med revär och han har ett stort gevär,

han marscherar så kavat,

en liten, stor soldat

Lilla Sofie, hon ropar hej på dej

Jag heter Sofie, kom hit och lek med mej

men soldaten svarar då

Nej, jag måste skynda på

jag ska bort till fjärran land

hela världen står i brand

Får jag gå med, jag lovar att va snäll

vi är väl tillbaks här innan det blir kväll

Men han svarar henne då

Det blir långt för dej att gå

stanna här min lilla vän

ty jag kommer snart igen

Dag blir till natt, och månader till år

och lilla Sofie, hon väntar varje vår

men den vind som drar mot nord

kan ge svar men har ej ord

kommer aldrig mer igen

Så hon väntar säkert än