Ballad Om En Gammal Knarkare

In kom en gammal knarkare p Klara polistation

hans skor var vta och hans gon kalla

nr han skulle tala fick han inte fram en ton

s han kunde varken sjunga eller tjalla

vi la honom i en ensam cell hans sng var vt av blod

s smningom gick han in och ut frn badhuset

en vacker dag dk han pltsligt upp med ett brev och p brevet stod

jag offrar mina skor fr det grna ljuset

jag ppnade brevet och jag lste som s

hej brder lyssna nu till min historia

en gng var jag en vacker prins och lycklig som f

min faders stolthet och min moders gloria

En vacker dag i meditid tog jag min frsta sil d

ppnas mina gon och jag skdar

bland alla stackars jvlarna som ker runt i bil

och bor och dr och ter i en lda

s jag gav bort min arvedel till frsta bsta svin

som sprang ivg och kpte sig en fylla

jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin

som jag hade i sm kapslar i en hylla

Och min fader dog av vrede och min moder dog av grt

och jag blev hatad utav mina brder

men jag gav vl fan i detta och jag gnolade en lt

dr jag bodde i en svinkvart p Sder

det sista som jag bytte bort det var min vackra rst

mot adamspple och fr fagra Eva

jag lade mig att vila mellan tv kvinnobrst

jag var trtt och jag ville inte mera

Hr slutade brevet och inte ett ga torrt

och kommisarien rt n fr satan

slp ut den fan ur cellen och se till att han kommer bort

s dr lg vr knarkare p gatan

och vi ndras som himmelen s klar och s ren

lt alla era skenknslor fara

ty denna vackra prinsen gav bort allt vackert sken

drfr skall han evinerligen vara

han trodde ju gud fader hr i vr stad

det skulle ju bli till stdes

trodde du ja men femtio gamla kanrkare som han stod i rad

och stampade och skrek halleluja

Och fyr