Strippan

Ett förväntansfullt sorl i publiken

någon tränger sej fram för att se

Till dunket av disco musiken

gör hon högklackad entré

Likt kärlekens löften hon vickar på höften

genom rummet går det ett sus

Luften är rökig ett fyllo blir stökig

när hon långsamt knäpper upp sin blus

Sen tar hon ett par steg över scenen

och sätter sej ned på en stol

Rullar strumporna av benen

och glider ur sin kjol

Blickarna brinner när Bh:n försvinner

och blottar hennes bleka bröst

Till skränen och ropen från den berusade

hopen faller trosorna som lövet en höst

Sen står hon där naken framför dom

i strålkastarens bländande sken

med ett leende lite fräckt som förför dom

bugar hon och försvinner från scen

Hon är klädd på en minut sen skyndar hon ut

och tar sista nattbussen hem

Hon gör en kopp te men hon kan inte le

och i morgon är det måndag igen