Visa Efter Fadern

Vid nitton års ålder en afton han

Gick ut, med andra granngårdsgossar

Sig förnöja, de rodde över

Sjön, de sökte varsin mö, och

Båten glättigt över böljan flöte

Men när han kom till vännen

Sin då slapp han inte in, han

Började då svära i sitt sinne

Han ropte så ”Låt opp, ty sen

Så skall jag gå, blott jag får se

Vem som du har därinne”

Han bryter då upp dörren i

Rummet han steg in, han fick

Då se en främmande låg inne

I famnen hos hans vän, då blev

Han mera vild, och tändes av

Ett oupphörligt sinne

Han gångar ut i farstun,

En yxa hittar där, med den

Han tänker lilla vännen

Mörda, med tvenne hårda slag,

Så blodet strömmar av, och

Ångern uppå hjärtat börjar stiga

Han börjar då att gråta och ville

Strax gå ut men dörren hölls igen

Av gossar många, han tog det råd

Han fann, han genom fönstret

Sprang, till sjöss från land han

Båten häftigt lossar

Då tog han upp en krita och

Skrev på båtens stam; ”Adjö,

Farväl jag vill ej längre leva

Min vän hon döder är och jag

Har ingen kär, för den jag

Bävar och för synden svår”

Och ned i svarta böljorna sitt

Unga liv han gav, med sammanknäppta

Händer igenfunnen

Av kärlek får man sorg och en

Förtidig grav, god vänner tagen

Händelsen på minne