Den Tödes Drömmer

gra moln tacker skyn,

mitt vasen fylls av langtan

himlen oppnar sig ater

over min morka glanta

det svala regnet faller

pa min forgangna kropp,

sipprar ned i mitt inre,

forloser kyla spader blod.

kylan foder minnen

om blod, dod och ara.

regnet foder drommar

om en ny tidlos era.

denna livlosa kropp

argad av stal och tid.

stungen djupt av svek

likt tornar i tusen

sorg och oandligt hat,

dodens tysta kalla invit,

livets doende laga

mellan dod och liv.

ar jag blott en skugga

som vandrar bland vaga minnen?

fodda ur min ensamhet

ur min doende laga

doende likt den ljuva

natten vid gryningen,

da solens stralar

fordriver stjarnors sken...

stilla skuggor fran falnad tid,

tander glod ur gammal aska.

gomda spillror av hopp

i den dodes drommar...