Döden
Ovan månljusa tallkronors rand
Ur stjärnbeströdda djup
I natt rider döden, på sin järnskodda best
Som ett svart moln i flykt
följer hans vingade hov
de som bådar om ett slut
Sveper moltyst fram
Spränger fram genom den kalla natten
Malströmmar kring hovarnas stål
Ledsagar de dömdas själar, vars sand runnit ut
Härförare in i oändlighet
Bringare av evig frid, smärtans förlösare
Väktare av tid
En iskall vind från himmelens djup
Tre är slagen på min dörr
Kallt är hans bleka grin
Ett sista korn faller mot timglasets botten
I natt rider jag med döden
Tar min plats i hans hov
Ovan månljusa tallkronors rand
Ur stjärnbeströdda djup
I natt rider döden, på sin järnskodda best
Som ett svart moln i flykt
följer hans vingade hov
de som bådar om ett slut
Sveper moltyst fram
En iskall vind från himmelens djup
Tre är slagen på min dörr
Kallt är hans bleka grin
Ett sista korn faller mot timglasets botten
I natt rider jag med döden
Tar min plats i hans hov
En iskall vind från himmelens djup
Tre är slagen på min dörr
Kallt är hans bleka grin
Ett sista korn faller mot timglasets botten
I natt rider jag med döden
Tar min plats i hans hov
(English translation) Title: Death
Over the skylone of moonlit pinetree crowns
From star-scattered depths
Tonight Death rides
On his iron-shod beast
Like a black cloud in flight
His winged hoof follows
They who portend an ending
Sweep along silently
Rides through the cold night
Maelstroms about the steel of the hooves
Guides the doomed spirits
Whose sand has run out
Commander into infinity
Bearer of eternal peace
Reliever of pain
Watchman of time
An ice cold wind
From the depths of heaven
Three are the raps on my door
Cold is His pale grin
One last grain of sand falls
To the bottom of the hourglass
Tonight I ride with Death
Take my place at his court
A strong comment here is specific: the phrase you keep hearing, the mood you come back for, or the reason this song stays in rotation.
Sign in to post the first listener note. Reporting stays open to everyone.