Fallen är ormen,
ned i djupet rämnad.
Fjättrad i bojor
smidda av eget hat.
Yngel avlade ur dess etter
på blodiga vingar fallna.
Reningens eld flammar
över land och hav …
Regnet faller över Midgård,
etter spolas bort.
Sköljer heliga stenar;
renar lundars mark.
Solens strålar väcker liv
i hjärtats ärrade mull.
Den falnande glöden
flammar åter upp …
Reningens eld
brinner över land och hav.
I var man och kvinnas,
en renande eld …
Åter står vi här
vid trädets fot.
Lundar och salar
i sin forna prakt.
Äring och fred,
starka band.
Gråbens följe vandrar åter
i stilla natt …
Reningens eld
brinner över land och hav.
I var man och kvinnas,
en renande eld …
Reningens eld
brinner över land och hav.
I var man och kvinnas,
en renande eld …
[Translate to English:]
Fallen is the serpent
Descended into the deep
Fettered in shackles
Forged by its own hatred
Imps spawned from its venom
On bloody wings fallen
The fire of cleansing flames
Over land and sea...
The rain falls over Midgaard
Venom is rinsed away
Washed holy stones
Cleanses the ground of holy groves
The sun's rays awakens life
In the scarred soil of the heart
The dying embers
Flame up again...
The fire of purification
Burns over land and sea
In every man and woman's soul, a cleansing fire...
Once again we stand here
At the foot of the tree
Groves and halls
In their splendour of old
Yield and peace
Strong bonds
The band of the Wolf wanders once more, in the silent night...
The fire of purification
Burns over land and sea
In every man and woman's soul, a cleansing fire...
A strong comment here is specific: the phrase you keep hearing, the mood you come back for, or the reason this song stays in rotation.
Sign in to post the first listener note. Reporting stays open to everyone.