E2O Norr

Driver omkring här i linné, jag söker någon sorts egen livskvalité.

Ingen människa ser mig men en dag som den här känns det bra.

Jag vet jag måste göra min grej, spelar ingen roll vad folk säger mig.

Det är nu eller aldrig, det är allt på ett kort.

Att det är nu eller aldrig gör steget för stort.

Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få nånting gjort.

När ska jag leva mitt liv för mig, gör dom saker jag tror på?

När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå,

så när kommer jag leva mitt liv för mig?

Jag når Örat (=Örebro), jag kör E 20 norr, det är stan i mitt hjärta av lycka och sorg,

men alla dom drömmar jag har, finns ej där.

Jag måste ta en chans i mitt liv, måste på det där tåget innan det går förbi,

men jag förblir passiv står kvar där jag är,

fast jag sagt till mig själv; jag gör det, jag svär.

Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.

Så säg att du förstår mig.

Säg att du känner dig lika liten som jag.

Säg att du förstår mig, och jag gör det idag.

Så när kommer jag leva mitt liv för mig?

när ska jag våga vara mig själv,

så kanske att jag lever mitt liv för mig?