Dagen Då Jag...

Allt jag har kvar är ett kort utav dig

Ett kort utav dig där du ler med din mun

Jag frågar mig själv vad jag gjorde för fel

Jag frågar mig själv en gång varje sekund

Vindrutetorkarna sköljer bort regn

Tänk dig att jag vore regn som försvann

Om jag vore regn ja då skulle du se

Ja då skulle du se att du ingenting vann

Man kan inte leva på minnena blott

Men minnen är bra dom lever alltid kvar

Men jag kan ej tänka på tiden som var

För tiden som var är det bästa som jag har

Blott minnen och drömmar det gör ingen man

En dröm är så falsk för man minns ju aldrig allt

Jag minns inte hur jag har kommit dithän

Men jag måste ha missat nåt mycket relevant

Ni kan kalla mig självisk

Och det är säkert just vad ni gör

Men ni kommer aldrig att glömma

Den dagen då jag dör

Vinden river och skriker åt mig

Jag tror att jag skriker men inte ens jag hör

Vindrutetorkarna fortsätter slå

Jag undrar om du ens märker att jag dör

Gryningen nalkas på sidorna två

Mina sidor är två ser någon mig ändå

Nej klockorna fortsätter ticka och slå

Ja dom tickar och slår för fort för att förstå

Ni kan kalla mig självisk...

Min resa den fortgår i svindlande fart

Mot svindlande höjder där dimman ligger tät

Med sinande krafter så fortsätter jag

Jag fortsätter sakta att lossa mina nät

Djävulen skrattar han lockar på mig

Han lockar på mig från sitt helvete

Om ingen nu stannar och ser sig omkring

Och ser sig omkring så fortsätter han le

Ni kan kalla mig självisk...