Sent En Loerdagskvaell

Vi satt en kväll och pratade

Greven, Plast och jag.

Vi grundade med groggen

och hade det ganska bra.

Vi hade blivit gamla

nästan hundra år.

Vi satt som vi alltid hade gjort

och följde gamla spår.

Vi talade om Sverige

som är landet där vi bor.

Där alla har det bra

och där ingen blir för stor.

Men varje fredagkväll

tjuter varulven i sta'n.

Han springer längs trottoaren

och vädrar ut sitt hat.

Greven lutar sig tillbaks

och tänder en cigarett.

Han försöker få nå't sagt

men det är inte så lätt.

För han ser så onda bilder

i en öken utan slut.

Där ingen är tillsammans

och hjälps åt att hitta ut.

"De kloka låser dörren"

säger Greven för sig själv.

"De kloka låser dörren

och barnen skriker på hjälp."

Och varje sjuttifemma

som en män'ska dricker ur,

i en dröm om en bättre värld

som dom sedan pissar ut.

Nu blir Greven lätt extatisk

å han står i sin fåtölj.

Han spiller grogg åt alla håll

men är ännu inte nöjd.

Det är ju vad vi alla vill

som super tills vi dör!

Att bygga nå't tillsammans

som ingen djävel förstör!

Sen säckar Greven helt ihop

nu är han allt för full..

Han somnar som ett litet barn

mitt i sin fåtölj.

Men vi andra sitter vakna

och tänker på hans dröm.

Den svävar som en stjärna

mitt i vårt vardagsrum.

Ja, den svävar som en stjärna

mitt i vårt vardagsrum...