I nattens sista timma

Sitter du i mörkret

och sörjer det som var

så fastnar du i tiden

fast ingenting finns kvar

Du slår dig själv i bojor

som du smitt av bitterhet

och ingen tar sig in i

din värld av ensamhet.

Livet kan vara din vän,

först när du lever.

Ödet kan formas igen,

bojorna brytas än.

Döden ska komma till dig,

vem är förskonad?

Om du är nöjd eller ej

hämtar han dig ändå.

I nattens sista timma

när lågan flämtat till

då vaknar också döden

och frågar vad du vill.

Han väntar där i mörkret

som tätnar i ditt hus.

Befriar dig från skuggor

och blåser ut ditt ljus.

Livet är bara ett lån,

du är en låga,

var den än kommer ifrån

tändes den dock för dig.

Håll den så länge du kan,

livet är att våga.

Bara en gnista som brann,

var ändå ljus för mig.

Vad finns kvar av det

du hade då i en tid

som inte längre finns.

Väntar livet i det stora blå,

när du vågat lämna allt du minns?

Livet är bara ett lån,

du är en låga,

var den än kommer ifrån

tändes den dock för dig.

Håll den så länge du kan,

livet är att våga.

Bara en gnista som brann,

var ändå ljus för mig.-