Trollmånens Väg (Intro)

"Det var höst och i fjället hörde man ulvens jämmer eka

mellan de gråmulna klipporna

Där många nordmän kämpat för sina liv

Och i horisonten, låg solen vid skuggan.

Jag stod på bergskammen och skådade ner mot den trolska dimman

Den kom svepande uppåt och förde med sig så dystra vindar

Det var då, när skymning gick över till mörker, som jag såg det urgamla bergatrollet

sitta på sin fjälltron och vässa sina grova naglar.

Trollet som tar de svaga liven..."

Mäktig äro trollmånens väg mot evighetens näste

Den sorgedalen genom granskog bryter den sig fram

Månen lyser så dyster och mörk, förstenar svaga själar

I fjället, bergatrollets slott, vaknar ur sin sömn

Trollet sitter lugnt på sin tron och bär på sinnesfriden

Hans --- skola växa upp och sedan ruttna ner

Månen lyser så dyster och mörk, nu blåser höstkalla vindar

I fjället, bergatrollets slott, visar sin verkliga kraft

Hej!

Skuggor som fått --- förseglar dig in i fjället

När hammarnatten som förs ut förför han nya liv

Månen lyser så dyster och mörk, en färd bland stock och stenar

I fjället, bergatrollets slott, kräver nu ett blot

Dova toner från ett horn strömmar ner ifrån tronen

När daggen faller, solen gått ner så tar de dig in i dröm

Månen lyser så dyster och mörk, mot offerkällan det bär

I fjället, bergatrollets slott, tjänar dödas själ

Hej!