Du Maste Finnas

Du fördrev mig gud, från mitt hemland slets jag bort.

Här är jag en flykting och en främling men det ödet finner jag mig i.

Men du tog mitt barn, Du tar mig från min man.

Jag kan inte längre se en mening, Vad är de du vill, vad ska jag tro

Tanken svindlar mig och framför mig gapar en avgrund

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.

Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret,

Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute.

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få.

vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden.

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då

Nej du måste finnas, du måste, Jag lever mitt liv genom dig

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav.

nej du måste finnas, du måste, Hur kan du då överge mig

Jag vore ingenstanns jag vore ingenting, Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.

Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.

Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves.

Om du inte finns till vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta

Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den

Vem skulle så ta emot mig till slutet när döden.

Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig

Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting, Om du inte fanns

nej du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig

Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting,

Om du inte fanns