Medan Stjaernorna Vandrar

Hon var ett barn, så förväntansfull, fylld av liv och glöd.

Men som tidigt sökte en mening med allt och funderade kring liv och död.

Men glöden, försvann längs den farliga väg, som hon valde gå.

Och när hon sökte stöd och behövde få hjälp så fanns ingen att få.

Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,

går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.

Nu står hon här, och har gjort sig beredd, hon ska ut och be.

Om att få lite pengar till husrum och mat, från dem som vill hjälpa och ge.

Skammen är där, finns i hennes själ, men den slår hon bort.

För ikväll vill hon äta och värma sin kropp och kanske få sova gott.

Men medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,

börjar hoppet att fly denna kyliga natt för hon är trött och matt.

Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,

går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.

Sätt dig här en stund hos mig, jag ska inte döma dig,

för det kunde faktiskt vara jag somo fick stå här idag.

Men medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,

börjar hoppet att fly denna kyliga natt för hon är trött och matt.

Och medan stjärnorna vandrar en efter en, sin långa väg längs himmelen,

går hon frysande runt och ser efter den, som kan glädjas åt ett hem.