Varg I Veum

I dunkelhets omvärld ett cykliskt tillstånd I vilket dag och natt synes sammanlänkade.

Klarsynthetens förbannelse - kallande fullmåne; förlösande kraft till evig omvandling.

I skepnadsskiftet en kvalfull plåga då själsliv I skärseld förädlas.

Låt kättrad invärtesbest förjaga och fälla trälbunden sedlighet.

Varför fogad människans dekret I skuggsken av naturlagars fördärv?

Uråldrig ordning ovan skriftad andefattigdom!

Blotta viteshungrande käftar, krök sinnesfridstörstande klor;

Åkalla folksjäls vidunder och låt det sinnena tillträda.

Stillsam åskådan genom rovdjurs världsbild helgar endräkt till

Sans och ångers griftefrid.

Varg I veum - fredlös utanför fårahjordens värn.

Jaktens tidevarv - jämväl herden må frukta ulv!

Skåda den svunna stridens ulvmannahird,

Fanatismens fanbärare saknar standar.

Korsfarare berövade sakrala ikoner -

Rotlösa pilgrimer förutan vallfärdsort.

Svältfödd på mirakel och drömska syner

I tid av levande bragdemäns saknad.

Finnes kvar gör ett åtagande gentemot blodet; kallelsens fackla

Lyser upp dvaladimman - en fallenhet att se världen I det dränkas!

Dock skonad förpliktelsen att bevara.

I fylkings tomrum efter förtröstans bortfall står förgörarinkarnation

Förebrådad I sekelåldrad veda. De ensliga sörjande vid europas

Dödklädnad är hedersgäster vid helrikets jordiska dop.