Omkring Tiggarn Från Luossa...

Omkring tiggarn från Luossa

Satt allt folket i en ring

Och vid lägerelden hörde de hans sång

Och om bettlare och vägmän

Och om underbara ting

Och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

"Det är något bortom bergen

Bortom blommorna och sången

Det är något bakom stjärnor

Bakom heta hjärtat mitt

Hören — något går och viskar

Går och lockar mig och beder:

Kom till oss, ty denna jorden

Den är icke riket ditt!

Jag har lyssnat till de stillsamma

Böljeslag mot strand

Om de vildaste havens vila har jag drömt

Och i anden har jag ilat

Mot de formlösa land

Där det käraste vi kände skall bli glömt

Till en vild och evig längtan

Föddes vi av mödrar bleka

Ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud

Slängdes vi på berg och slätter

För att tumla om och leka

Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud

Satt jag tyst vid hennes sida

Hon, vars hjärta var som mitt

Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo

Hörde jag mitt hjärta ropa 'Det du äger är ej ditt'

Och jag fördes bort av anden att få ro

Det jag älskar det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran

Och min rätta väg är hög och underbar

Och jag lockas mitt i larmet

Till att bedja inför Herran:

'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'

Följ mig, broder, bortom bergen

Med de stilla svala floder

Där allt havet somnar långsamt

Inom bergomkransad bädd

Någonstädes bortom himlen

Är mitt hem, har jag min moder

Mitt i guldomstänkta dimmor

I en rosenmantel klädd

Må de svarta salta vatten

Svalka kinder feberröda

Må vi vara mil från livet innan morgonen är full!

Ej av denna världen var jag

Och oändlig vedermöda

Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull

Vid en snäckbesållad havsstrand

Står en port av rosor tunga

Där i vila multna vraken

Och de trötta män få ro

Aldrig hörda höga sånger

Likt fiolers ekon sjunga

Under valv där evigt unga barn

Av saligheten bo"