Svartvintras

Vinter natt, sÅ kall

och evigt dyster

fÆr mig bort pÅ frostiga vingar

Vinter skog, sÅ mÆrk

och evigt sÆrjande

fÆr mig till hjÄrtat af dÆdens rike

I en epok dÄr mÆrkret strÅlar sÅ mÄktigt

dÄr snÆn faller tÄt

och betÄcker markens frusna jord

I en epok dÄr skuggor aldrig vaknar

dÄr horisonten lyser svart

och sorgen drÄnker glÄdjen

Vinter vind, sÅ stark

och genomtrÄngande

Kom och ta mig bort

Vinter sÆmn, sÅ djup

och mÄktig

Vagga mig i dÆdens famn

I en epok dÄr natten aldrig kommer att tryta

DÄr Änglars vingar fÆr alltid frysa

och de af ljuset borta Är

I en epok dÄr himlens hÆjd i lÅga stÅ

DÄr mÆrkret trÄnger djupt

och ÆdelÄgger guds lilla skara

TILLS DODEN ER ALLA TAR

Natten faller genom min frusna sjÄl

Djupt inom mig hÆr jag dess kall

Jag far frÅn min kropp, tillfredsstÄlld och stark

IklÄdd dÆdens mantel sÅ svart

Allt blomstrande liv som aska blÅses bort

Med ett vingsvep, livet i ruiner falla

All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord

SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt

Tills dÆden er alla tar

FÆljeslagare af den falske svage profet

Som givit oss all avsky och fÆrakt

Era liv snart sin bane kommer att mÆta

Vart ni Än fÆrsÆker gÆmma, dÆden er ser

Knivar ska genomborra era hjÄrtan svaga

Och det liv han sÄgs ha skapat ska i rÄdsla fly

All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord

SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt

Tills dÆden er alla tar

Vi skuggar solen med vÅrt hat

Hat som fÅr blommor att vissna

Ingen frid, ingen ÅtervÄndo

DÆden slukar era sjÄlar, syndens vita trÄlar

Det som en gÅng var ett kristet liv

Nu djupt i jorden gÆmmas