Romeo I Stocksund

Fönstret är öppet, man kan höra alla beats

Det är så det är tänkt att dom ska hitta hit

Därute är det vinter, härinne tar den slut

Ändå sitter hon i fönstret och bara tittar ut

Tomteblossen vandrar ifrån mun till mun

Hon twistar den där spliffen, hennes ögon blir en brunn

Som vill möta det där vackra, det oväntade vilda

Och dom där svarta svarta ögonen som är så obegripligt milda

Här kommer gänget ifrån Flempan, alla stjärnorna från Söder

Dom har tagit Roslagsbanan upp till ofattbara höjder

Varje gatsten, varje träd, varje infart, varje vinthund

skriker: Stick tillbaka, ni hör inte hemma i Stocksund

Dom möttes i stan, dom kom och dansade på lava

Dom måste känna det igen, dom måste ha det där tillbaka

Hon och han i kylan den där vintern i det svarta

Och gatljusen som blinkar på den tysta tomma plattan

Stockholm sjöng...

Nu öppnar hon dörren till den vackra vita villan

Hon drar honom i armen det finns ingen tid att spilla

Han säger: Abow, här skulle hela släkten kunna bo

Hon drar upp honom till sitt rum och hon skiter i vad folk tror

Nästa morgon så flyger dom till Kungsan och vandrar

Inga hus, inga människor, inga skuggor, inga andra

Men två bleka gråa ögon råkar se dom under linden

När dom kysser sönder varandra i den kalla vintervinden

och Stockholm sjunger

Jag hörde det på radion

Hennes lillebrorsa skriker: Jävla blåsta negerhora

Hennes mamma viskar: Älskling skillnaderna blir för stora

Hennes pappa håller föredrag om skilda kulturer

Ni är som olika arter, älskling - se bara på djuren

Det är kris i släkten - att den flickan bara vågar

Men nu ska hon till collage - pappa drar i alla trådar

Hon ska bli all white suburbian, där dom vet hur man gör

För att hålla allting på plats från det man föds till man dör

Stockholm sjunger, Stockholm sjunger..

Fyra ögon blinkar upp mot stjärnorna på himlen

Dom vet att det som brinner är större än det som inte brinner

Dom känner pulsarna bulta tvärs igenom denna stan

Och att hela Stockholm sjunger sådär jävla underbart

April, april - häggen står i tidig blom

Hon sitter på plats 50 men plats 51 är tom

Han står på Stockholm Syd, plötsligt hör han rälsen sjunga

Han ser henne i fönstret och vet att tåg blev gjorda för dom unga

Stockholm sjunger, Stockholm sjunger, jag hörde det på radion farväl, farväl