Sot

Rök nu sippra och en bolma ut

Frång högar av bräte och skatter

Himmelen kommer ned i Mörka moln

Medan vresiga flammor gör sitt dån

Domedagssjok jämte marken når

Solljuset. Det förgår

Och allt blir grått

Andas in hur allt friskt

nu smakar sjukt

För varje stön och pust

I ditt bröst

Kommer ljuset i tunneln allt mer

In i din sfär

Då luften smakar aska och sand

Och envetet med helvetisk pina

drar ditt liv att så sakteliga sina

ur djupen trummor slå dovt

När sprickor och lava nu all mark ta

Ett inferno från Jordens livmoder föds

Som korsar alla människors stig

Virvlande från upp och ned hän

Aska i oväder som snö så bränd

Hösten och vinter, vår och sommar

Äro ett då den-sista Årstiden

Allrådig blir

Grönskande träd och spirande glas

skinnande marmor och spiror

sunda kroppar och mätta magar

Hör nu en historia till från förr

Så avlägsen

Att Blanda sagor den må bo

Stanken milsvida sträcker sig

och lämnar inget där bi

svedda skorpor av en gång

böljande fält

nu vätta och tränkta

i kokande ruttet blod

det som nu ljuda

i dödens mäktiga lugn

Om någon återstod att det se

Där smärtan gått som befriare genom

över by och stad som en gång florade

Där döden tagit bort

All färg och sötma

Ingen bestå, bara döende glöd

och ruiner klädda i Sot!

Rök nu sippra och en bolma ut

Frång högar av bräte och skatter

Himmelen kommer ned i Mörka moln

Medan vresiga flammor gör sitt dån

Domedagssjok jämte marken når

Solljuset. Det förgår

Och allt blir grått

Andas in hur allt friskt

nu smakar sjukt

För varje stön och pust

I ditt bröst

Kommer ljuset i tunneln allt mer

In i din sfär

Då luften smakar aska och sand

Och envetet med helvetisk pina

drar ditt liv att så sakteliga sina

ur djupen trummor slå dovt

När sprickor och lava nu all mark ta

Ett inferno från Jordens livmoder föds

Som korsar alla människors stig

Virvlande från upp och ned hän

Aska i oväder som snö så bränd

Hösten och vinter, vår och sommar

Äro ett då den-sista Årstiden

Allrådig blir