I Himmelen

I himmelen, i himmelen, där herren gud själv bor

hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor

Där ansikte mot ansikte jag

evigt, evigt gud får se, se herren sebaot

I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren

Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken

Den sol som aldrig nedergår

och evigt oförmörkad står, är herren sebaot

I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal

Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal

Min själ skall bliva dessa lik

av evighetens skatter rik, hos herren sebaot

I himmelen, i himmelen, man inga tårar ser

Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer

Där skänkes fröjd och härlighet

och frid och oförgänglighet av herren sebaot

I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett

som intet öra hörde än och intet öga sett

ej njuten av ett dödligt bröst

ej sjungen av en dödligs röst, o herre sebaot