I fäders spår

Gustav Eriksson var namnet, med vase på min sköld.

Jag fäktades mot Kristian då i fångenskap jag föll.

Med bojorna var veka och till frihet jag var snar,

Jag färdades till Sverige och de vänner som fanns kvar.

Min fader dräpte dansken; då i Stockholm flyter blod.

Med hämnd i håg och sinne jag det illdåd så besvor.

Här är bragden och de orden som fanns kvar:

"I fäders spår för framtid segrar"

Här är kungen Gustav Vasa som oss gav:

"I fäders spår för framtid segrar"

Farofylld var färden; ja ett äventyr det var.

I Dalarna jag sökte finns folk oss till försvar.

Jag gömd och dold för dansken bland god och ondsint själ,

Förklädd i kök och lada mig det folket hålla kär.

Men till uppror där var tvekan så mot väster gick min färd.

Väl kommen opp till sälen var dock vänner hamn i häl.

Det var Engelbrekt och Lars utifrån Kettilbo

Som jagat i mitt spår utan rast och utan ro.

Så begynner där den resning som oss sedan frihet gav.

Fast hårt vårt regemente, detta arvet nu vi har:

Ett språk det er förenar och ett land det enat är.

Ett Sverige som trots strider mot framtid folket bär.