Antikrists Mirakel

Mörk var döden kom den klädd i damm ur tid fabrikens stål

Ur himlavalvets tomma katedral ständigt tågandes mot

Intighetens salta vildhav bortom tanke och ord bakom

Kött och blod viner vindar vars skapare är de sväljande

Bråddjupens andetag i vilka hemligheter ligger strängt

Glimrande evigt dolda från mandjurets flackande blick

Och dess flämtande facklor tränger ej ner under gravens

Mull ständigt trånande i hopplöst hopp om irrblossens

Vägledning för visst finns något bortom berget och

Blommorna och sången i sanning bortom stjärnorna vild

Och evig äro längtan dit där nattens svepning över

Brinnande hjärtan svalkande viskar de oroliga till evig

Sömn och nattherdarnas spöklika sång som de galna skola

Följa likt svavelrökens slöjor i blodgråt och förtvivlan

Ty gömda ting som offrats vid midnatt skall falla i

Glömska och dess andar hemsöka den nysådda jordens

Böljande rötter slingrandes i barnets drömmar om

Brinnande vildmark där själar vigs åt avgrundens

Vidöppna giftgap mot vars helvetesportar åven djuren

Skall falla på knä vid de yttersta utmarkernas

Slaktplatser förmultnandes i bedjan för sällsamma äro de

Makter som bedriver sitt spel i hemsökt gravjord och

Uråldriga i sin bottenlöshet förankrade i dödsrikets

Djupaste schakt genom vener och lemmar irrandes på den

Krokiga vägen mot förintelsen längs vilken kranium

Hänger som lockbeten utanför horhusen dränkta i larmet

Av världsalltets oupphörliga utplåning dånandes ut i

Oändlighetens mörker tills dess att natten upplyses av ett

Spoklikt sken som spred sig i dalen som en skogsbrand och

Från dess mitt sköt en klippa mot himmelen ett berg av

Okände rot en tornande skugga från ohelig ort bärandes på

Vedergällningens eld så skall mordängeln komma

Från järnhamn till askstrand drar landmassorna vidare

Mot undergången darrande som evig jordbävning av

Längtan hastandes mot stupan under en forblodd mane

Blek som änglalik går färden bland törnar mot en

Våldsamt flammande horisont över missväxtens ängar

Skola den skina på en stinkande avgudabild rest för att

Befrukta den gamla världens själ så låt de saliga vittna om

Herren antikrists mirakel och fördärvsmakternas prakt när

Okända himlakroppar bildar järtecken runt hjärtats

Svarta böld kokandes i blodets raseri hos fjättrade

Vilddjur vars tid snart skall komma då illusionernas

Skimmer och fåfängans ljus fördunklas av

Svartänglavingarnas vidsträckta omfamning

Tillintetgjort i framtidens rike där slavar döps i sina

Härskares blod i skenet av facklorna där behornade

Skuggor dansar i den täta dimman på helgonens leriga

Gravar och ulven går lös i gnistrande snö där hämnden är

Ljuv och vart andetag räknas dit går min väg