Farväl Jupiter

här på gatan där jag gömmer mig

har hösten börjat tidigt

du hör vindarna från slummern

mellan grenar och blad

har du vaknat efter kraschen

har du samlat dina saker

när förtrollningen är bruten

är det dags att ge sig av

inget rinner ut i sanden

för en drömmare från landet

som varit mest i skymningens

flammande land

en dag står han mitt i askan

med ett litet barn i handen

vilsen som en flykting

i sitt barndomsland

farväl Jupiter, adjö

jag måste läka mina sår

jag ser din singlande snö

dölja spåren där jag går

du vet, kvar fanns ingen undran

ingen lust och ingen skärpa

bara skatteskrapans skugga

och ett svidande drag

vi var starkare än mörkret

vi var snabbare än ljuset

vi var myten om oss själva

Jupiter och jag

farväl Jupiter, adjö

jag måste läka mina sår

jag ser din singlande snö

dölja spåren där jag går

jag ska sakna din välsignelse

när stormarna rasar

länge ska du fattas

i den vådliga stan

tack för skymningens sånger

tack för nattens alla lögner

tack för rodnaden om morgonen

och drömmarna på dan

tack för kriget mot dom kloka

för virvlarna i håret

tack för svaren på gåtorna

du la i min hand

jag ska minnas dina drömmar

jag behåller dina viljor

jag ska söka dina krafter

i ett farligare land

farväl Jupiter, adjö

jag måste läka mina sår

jag ser din singlande snö

dölja spåren där jag går

farväl Jupiter, adjö

jag måste läka mina sår

jag ser din singlande snö

dölja spåren där jag går