Höstmörkrets Natt

När Måne begynner sin färd över himlen

Dimma och molnstråk skymmer hans sikt

Den lövklädda mossmarken dämper din galdsång

I nattmörkrets våld vi lämnade äro

Då stiga de upp under lavar och moss

Ett myller av väsen från trollvärldens sal

Runt kala trädstammar smygo de kring

Illvilligt viskande gruvliga visor

Lås nu din dörr om du håller dig kär

Stäng varje fönster, var tyst där du är

Ty när timman är slagen och dagen förbi

Vi lämnar vår värld åt de andra däri

Irrbloss tändes i myrar och kärr

De spöklika söker din vilsna själ

För fastnad på mossen du kämpande sjunka

Och när kvällningen falla du tända ditt bloss

Bland stockar och stenar skogenstrollen lura

Längs stigarnas singrande barrtäckta band

De bergtagna sinnen som trollsalen skådat

De aldrig i hemmet sen finna sitt lugn

Nej, ingen är trygg i höstmörkrets natt

Så stanna i sugans skyddande vrä

För när frosten kläder de nakna träden

Ja, då begynner trollfolkens natt