Pilutta-visan

Elisabeth:

Madicken, Madicken, pilutta dej, pilutta dej,

Jag vet nånting hemligt som bara är för mej.

Pilutta, pilutta, jag säger inte vad det ä´,

pilutta, fast du vill nog gärna veta de´,

pilutta dej, en hemlighet,

pilutta dej. som ingen, ingen vet,

och ingen på jorden får heller veta det.

Fast det förstås, om du är snäll

och ger mej en och annan karamell,

så kanske, så kanske jag säger det i kväll.

Madicken

Oj, vad du är barnslig, du stackars lilla Elisabeth !

Jag struntar väl blankt i din dumma hemlighet.

Det är nånting fånigt, det slår jag mej i backen på,

och vad det än är får jag veta det ändå.

Pilutta dej, pilutta dej,

jag vet att du berättar det för mej

det kan jag slå vad om, jo för jag känner dej.

Jag vet att redan nu i kväll

så bubblar allting ur dej med en smäll,

och det går så bra utan minsta karamell.

Elisabeth:

Du tror det ä fånigt, men det ä tvärtom nånting bra,

och jag fick veta`t av mamma i dag.

Madicken

Av mamma - vad då då ? Då vill jag ocksa veta de`,

berätta nu genast, berätta vad det ä.

Elisabet:

Nei, vet du va`, vad mamma sa,

att jag fick inte säja vad det va,

det får du se när det blir din fölseda`,

Fast tänk nu om du skulle få

en sidenhatt med skära rosor på?

Men jag säger inget, det måste du förstå.

Båda:

Pilutta dej, pilutta dej

pilutta dej, pilutta dej och mej

pilutta, pilutta, pilutta dej och mej