Ljusa Kvaellar Om Varen

Ljusa Kvaellar Om Varen

Far och mor i grinden

När jag kom och tog farväl.

Bilden av dem bär jag i mitt hjärta och i min själ.

Varje natt far jag tillbaka

och vägen blir allt längre

till landet långt bort och länge sen

Där vi gick så tätt tillsammans i skymmningen

som fästfolk under ungdoms åren

Ljusa kvällar om våren

Sorgen som jag känner den kan ingen här förstå.

Herre tag mig åter, låt mig se det jag saknar så.

i min tanke far jag ständigt tillbaka

men jag når aldrig landet långt bort, och länge sen

där vi viskade tillsammans i skymningen

på bänken invid törnrosnåren.

Ljusa kvällar om våren.

K:

Om du vill att Gud ska flytta

dig tillbaka till Sverige.

Ja då sträcker jag ut armen,

håller kvar dig hos mig.

Kr:

Så du hörde vad jag bad om?..

K:

Jag har frågat mig länge,

vad du saknar och nu vet jag

att du längtar tillbaks

Jag har spart nånting

som jag vill du ska se.

Kr: längtar aldrig du liksom jag efter vårt gammla hem...

Båda: ...och våra kära...

K:

Någon gång kan det hända

men de här får mig att minnas varför vi gav oss av.

Kr: Annas gamla kängor

K: Våra barna ska tacka

oss två en gång Kristina

För att vi tordes flytta

Kr: Du menar det?

K: Jag har ett förslag

som jag tror kan trösta dig lite grann

Jag tänkte be att din far skickar hit

några kärnor från apeln därhemma vid

Här kan du sedan plantera ett träd.

Det blir din egen apel.

K: Våra barns ska alldrig känna längtans vånda och ve.

Inga klara syner från mitt förgånga ska doms se

De ska aldrig fråga sig om det knoppas eller blommar

I landet långt bort, och länge sen

Inte höra ljud av skratt i symmningen

Som ekon i från barndomsåren

Ljusa kvällar om våren

Ljusa kvällar om våren