Edmond Dantès Nittonåriga Dröm

Mercédès, det är nitton år sedan

Jag slängdes i det fruktansvärda

Fängelset på klippön vid Marseille

Mercédès, i nitton år var min enda dröm

Att komma hem till dej

Mercédès, jag dömdes ohörd

Jag var oskyldig, jag kastades

I kryptan utan varje saklig grund

Mercédès, jag bar ett hat, det fanns en hämnd

Att kräva ut från första stund

Mercédès, jag hade gott om tid

I fängelset att noga memorera

Varje enskild oförrätt

Mercédès, på tio år hinner man lära

Skilja mellan fel och rätt

Mercédès, för nitton år sen

Var jag en yngling, jag var fattig

Jag var kärleksfull, en mycket enkel man

Mercédès, nu är jag adlig, jag är gentleman

Nu är jag elegant

Mercédès, Mercédès

Mercédès, en stormig natt blev

Jag förvexlad med en avliden

Och slängdes ut i havet i en säck

Mercédès, nu är jag rik, jag har mer pengar

Än nån annan männ'ska sett

Mercédès, jag fann en kista,

På en öde plats vid havet,

I en grotta som man inte ser från land.

Mercédès, det låg mer guld i denna kista

Än jag nånsin trodde fanns.

Mercédès, när jag blev rik

Sökte jag upp ditt hus, men modet svek

Jag tordes inte knacka på din dörr

Mercédès, jag hade inte kraft att möta

Att du inte var som förr

Mercédès, jag reste ut i världen

Tittade på mänskorna

Och lärde nya språk och ny kultur

Mercédès, på nio år hade jag gjort

Allt det jag bara drömt förut

Mercédès, Mercédès

Mercédès, jag såg en trolös tid

Det var enkelt att bli cyniker

Och mista varje hopp om mänskorna

Mercédès, jag blev förtvivlad

När jag märkte vad som skett med vännerna

Mercédès, min stora rikedom

Min ställning, min förfining

Och min kunskap gav mej vänner överallt

Mercédès, bland vännerna fanns också dom

Som hade skytt mej när jag svalt

Mercédès, jag mötte kvinnor

Som i falskhet överträffar dom

Som en gång slängde mej i fängelse

Mercédès, jag kunde aldrig föreställa mej

En sådan lågsinhet

Mercédès, jag blev en hämnare

Jag dräpte mina fiender

Och kvinnor tills jag vadade i blod

Mercédès, jag bär en låga i mitt bröst

Jag fruktar blir mitt eget hot

Mercédès, Mercédès

Mercédès, ett heligt hat

Kan ändå aldrig bli

Det enda elexiret för en född romatiker

Mercédès, jag byggde också upp

En skimrande vision av kärleken

Mercédès, jag balanserar på en knivsegg;

Skall jag älska eller döda

Skall jag smeka elle slå?

Mercédès, du måste hjälpa mej

Och visa mej en annan väg att gå

Mercédès, fram till den hemska dag

Jag fängslades så samlade

Jag minnen som man gör när man är fri

Mercédès, sen nitton år samlar jag glömska

För att orka med mitt liv

Mercédès, jag kunde älska dej

Som fattig, kan du älska mej

Som rik så kan jag älska dej igen

Mercédès, jag ar densamme

Djupt därinne ser du säkert ynglingen

Mercédès, Mercédès

Mercédès, nu när vi äntligen

Står här invid cypressen

Och jag känner att din omfamning är öm

Mercédès, så känns det som dom sista

Nitton åren bara var en dröm

Mercédès, i denna natt

Vrider vi klockorna tillbaka

Låt oss börja våran resa om igen

Mercédès, i afton känner jag mej redo

Att begrava hämnaren

Mercédès, i morgon seglar vi!

På vägen ut ur hamnen

Skall vi spränga hela klippön vid Marseille!

Mercédès, en ocean av möjligheter

Väntar sedan dej och mej