Ikaros

När jag tänker tillbaka på min barndo

Ser jag skräckbilder tydligast av allt

Ja, de gånger de skrämde eller slog mig

Är de minnen som hårdast sitter fast

För som barn tar man kärleken för given;

Allting annat är mot ens natur

I den stund man tar steget ut i livet

Är man bara ett tillgivet djur

Ändå står snart de vuxna där och pekar

Ut den riktning de tycker man skall ta

Alla drömmar de själva har förvägrats

Vill de förverkliga genom sina barn

Är man lydig belönas man och hyllas

Revolterar man mister man allt

Ingen älskar ett barn som inte lyckas

Ingen älskar ett barn som är stärkt

Men vem besitter förmågan att veta

Vad som ryms i en ny individ?

Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut

Vem kan säg' vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån

Låt dina växter får leva där de trivs

Lås inte in dina plantor i et drivhus

Låt de få slippa ett onaturligt liv

Låt den du älskar få pröva sina vingar

En dag så flyger din älskade rätt

Vill du bli respekterad av din avbild

Får du visa din avbild respekt