Fritiof I Arkadien

På Colla Bellas höjd, där geten skuttar

och glesa furor skugga ginst och sand

där finns en grön oas, en äng, som sluttar

ner mot en vindal och en palmklädd strand.

Där ser man Corsica i siktigt väder

och Provencalska bergens blåa bård.

Där doftar kaprifolium och fläder,

där kan man vandra ostörd utan kläder;

långt ner i dalen ligger närmsta gård.

Där kom jag glad och naken mittpå dagen,

en pilgrim från det fjärran Göteborg.

Jag bar en krans av fikonlöv kring magen

och ost och bröd och lantvin i en korg.

Det var en härlig dag, jag hade turen

att höra näktergalens ljuva röst.

Jag kände mig som fågeln släppt ur buren,

jag var på väg tillbaka till naturen,

jag ville vila mig vid jordens bröst.

Ja, där gick getterna och där gick fåren

som vita moln på ängens klorofyll,

och näktergalen sjöng i björnbärssnåren,

och själv var jag en del av min idyll.

Jag gjorde utav fikonlöv en bricka,

och lade upp min mat, drog upp mitt vin.

Jag satte mig i gräset för att dricka.

Då fick jag plötsligt se en naken flicka,

som kom emot mig med en glättig min.

Jag har då aldrig nånsin sett på maken!

Hon kom och ställde sig helt tätt intill

men innan jag hann tänka rätt på saken

så fick jag plötsligt se två flickor till.

De skrattade och jazzade på ängen

och sjöng : Oh, happy days are here again!

Sen högg de mej och ropte: Opp ur sängen!

Jag tappa mina fikonlöv i svängen,

och flickorna försvann bland skogens trän.

På aftonen när jag kom ned till staden,

då mötte jag dem åter alla tre

i vita klänningar på promenaden,

de skönaste tre gracer man kan se.

Den ena tog mej genast käckt i handen

och sa : I'm leaving on an early train.

Där gick vi under palmerna på stranden

och pratade och ritade i sanden

och sjöng : Oh, happy days are here again!

Jag är från San Fransisco, sa den sköna,

och därför klättrar jag så bra i berg! -

Jag dansar gärna naken i det gröna,

jag älskar så naturens form och färg!

Ja, i Amerika har vi friska vanor -

här i Europa är man mer mondän!

Men, darling, vi ha ändå samma anor!

Oh, låt oss aldrig vandra skilda banor!