Singularitet

Det var en underbar tid

En tid som man minns

I slutet på sommaren

När inget annat finns

Utom du och jag

Och allt det va var

I alla fall allt jag trodde att vi var

Men dagar med sndman och billig sprit

Försvinner som blått om du målar med vit

Färg på det berg, som var allt det du var

För nu förstår jag att du inte menade

Vad du sa

Och alla varma dagar vi lekte med varann

När du låg där i soffan som en rockkatt och spann

De värmde mig, gav mig återtro på kärleken

Som the bronx i "heart attack american"

Men som en låt tystnar

Så tysnade det vi var

Du tog mitt svarta album och bad mig dra

Jag förstod ingenting, jag bara stod där och stirrade

Och nu förstår jag vad du inte menade

Krita rutan

Dra ett streck

Häng upp din tavla

Ta ner din vägg

Du är ett barn i en bil

Som inte sitter still

Knö dig före kön

Du får inte vad du vill

Du är som en härva av brottslighet

I ett samhälle som förlåter vad du vet

Du är kall som någon kan vara om man är het

Du är min singularitet

Men om du kallar mig din vän en gång till

Då kommer jag att kasta upp

Det kommer blandas med mitt blod

Från när jag dödar mig

Ingenting kommer längre

Vara aktuellt attgöra

Åt min situation

För jag kommer vara död