Hos Kuratorn

Jag sitter hos kuratorn och vi rör oss inom ramen

För allt från första fyllan till tji studentexamen

I skvallerstan där man blev född och formad och bedragen

Av plugg och bud och borgerskap och Gud och jantelagen

Man hämmades av hygglighet och knäcktes av kutym

Så damp man ner i storstan, knappast fri men anonym

Jag tog ett andetag och stöp av luften på perrongen

Och vaknade men jacken på den vajande batongen

"Hur var det här då" sa konstapeln, jag sa "Atmosfären

Är ju ingenting man fryser på" och satte mej på tvären

Jag tog mej till hotellet där portiern i sin svid

Såg irriterad ut och jag var klart paranoid

Jag bad om enkelrum, han bad om namn på företaget

Jag sa "Förlåt, hursa", då log han listigt och förslaget

Och sa "Tvåhundranitti kronor tack, rum hundrafjorton"

Jag sa "Behåll din nyckel du och kyss mej under stortån"

Jag vände som en furie och gick till närmsta bar

Och vräkte i mej whisky som en törstig dromedar

Sen gick jag ut i natten som en världsvan salamander

Och smorde kråset och blev hög som kejsar Alexander

Med arvet på min bankbok men på krogen svor och slet man

Jag sa "Vem äger plejset", kyparn snäste "Tore Wretman"

Sen gick jag ut och tog en trick och gick till Gamla Bro

Och tog en holk och polarn garva "Hälsa Värnamo"

Men när jag bytte dialekt, sa polarn "Har'u feber

Du låter som en rixtassman, en bildad skånestreber"

Men jag stod på och käftade i banken och affären

Som en ara, som en byråkrat i karriären

Dom sa "Du som e från bystan, vaffö snackar'u sådär"

Jag sa "Jag älskar kula stan, jag bor och jobbar här"

Nå hursomhelst, jag drömde bort varenda dag i sängen

Och dolde mej i dimman och dök in i pundarsvängen

Jag brände av mitt arv, man var väl ingen gniden lantis

Och flykten var ju uppenbar, men kicken var gigantisk

Jag tände av och tänkte "Mors, va e're här för strul"

Och drog tillbaks till morsan - inte fan var det nå' kul

Men jag blev pigg i pallet och tog parti i valet

För folket mot tyranner, klerikat och kapitalet

Och kom till stan igen och skrek fem gånger i kvarteret

Att Mao var stor och klampade väl ofta i klaveret

Jag var en kommunist som inte vuxit ur sin kolt

Mot Ågren och hans anhang hjälpte ingen majrevolt

När juni kom satt man vid Sveavägen på Terrassen

Med flummiga visioner, iförd bästa hippiestassen

Vi lyssnade på Mecki Mark Men då och Fläsket Brinner

Och tände på med allt med undantag av gas och thinner

Det tog sin tid att landa på sin rätta köl

Det gick med hjälp av Janov men det krävdes mellanöl

Sen gick jag runt och skrek på lek, jag tyckte synd om barnen

Vid dagis låg en motorled och hela grottekvarnen

Kröp innanför mitt skinn och jag blev sjuk av polemiken

Jag fördes åter till Maria-polikliniken

Där fick jag antabus, i några veckor stod jag pall

Jag rodnade så häftigt när jag fick ett återfall

Sen tog jag jobb på firma, det låg liksom i tiden

Att ha kavaj och slips och va beslöjat vänstervriden

Men vi slog vakt om almarna när snuten blev på hugget

En snut och jag var förresten polare i plugget

Men stan jag drömde om var fylld av fantasi och färg

Där skulle fan få heta Hjalmar Mehr och Wallenberg

Och almarna står kvar bevars men folk har tappat orken

Somliga försvann till skogs och somliga till torken

Andra sitter med familj och barn och håller färgen

I Farsta, Skärmarbrink, Hässelby och Hallonbergen

Med magkatarr och cancer - det tycks mej lite väl starkt

Att tvingas bo i den miljön och dö i hjärtinfarkt

Med lönsamhet i blicken och med huvet under armen

Byggde dom ett dårhus och storstan miste charmen

Det vore kanske lättare att gå här i ekluten

Om tjejerna fick komma in och riva upp besluten

För jag är trött på luftslott och slimmad retorik

Och snack om servicehus och utbyggd kollektivtrafik

Men gubben kom och gubben gick med dokumentportföljen

Och satte sej i lugn och ro i bästa skinnfåtöljen

Vad bryr sej gubben om ifall det blåser kallt som satan

På tjejerna som nu ska flytta till Regeringsgatan

Och han som lyfte kovan rörde aldrig vid nåt knark

Han är en ansedd herre, han går på säker mark

Jag, jag log så hult och svalde tills jag ville mörda

Jag hörde till dom tigande, dom ständigt överkörda

Jag tog min kniv och tänkte "Inte skära, bara rispa"

Piketen kom och jag fick skjuts till första bästa hispa

Jag slet och slog och sparkade och skrek som en förryckt

Dom sa att jag var farlig fast jag bara var förtryckt

Jag tydde mej till lodarna och sa "Hej hopp, hur mår ni"

Och sjöng en sång dom ansåg var för lång och rättså corny

Jag sjöng på Mosebacke men responsen var så vissen

Att jag gick ut och svor och grät på Katarinahissen

Jag tänkte hoppa när det slog mej klart som i en bok

Att jag bara tagit räkning för en taskig högerkrok

Jag for som jojon mellan apatin och piedestalen

Mellan Hagaparkens lugna lunk och T-Centralen

Och bästa jag går och mörkar, har jag hamnat mitt i smöret

Sen var jag noll igen - sen gav jag fan i hela köret

Ena veckan var det bara strul och strid och stress

Och när man äntligen blev ensam dog man av tristess

Så jag tog jordens neråttjack och väcktes inte förrän

Vintern, ja rent ut sagt fascismen stod för dörren

Med hakkors, hat och heroin och stålar som var snabba

Och guden heter Mammon än och kungen heter Abba

Men säjer du "Revolutionen sprack", då har du fel

För allt har sin säsong och ångest är vår arvedel

Men detta känner ni ju till, min bäste herr Kurator

Om ni vill veta mer om mej så kolla med nån dator

Jag sticker nu för jag har slutat punda, slåss och härja

Så möter jag en man på väg från stan till Beckomberga

Jag frågar "Vem är ni som verkar så trött och vill"

Han svarar "Birger Jarl", jag säjer bara "Lycka till"