Kalabaliken

Känn hur kalabaliken börjar smyga sej in

I varje skrymsle och i varje vrå

Känn hur den stora paniken kryper under ditt skinn

Och hur du vill krypa ur ditt skal och gå

I kromosomer och slå

Allting som du träffar på

Se hur auktoriteten studsar in, han är klädd

I fräcka pjuck, han är en listig freak

Se hur den lille poeten floppar ur och blir rädd

För varje bokstav och förflugen pik

Han är sej alls inte lik

Han rimmar iväg i panik

Han svimmar omkull med ett skrik

Han vaknar upp i raseri

Men allting pendlar så fort

Det måste sluta med en ljudlig duns

Han skruvas upp till hysteri

Och måste stänga sin port

En stund och stampa loss sin rätta stuns

Sen vill han lätta bums

Känn hur irritationer börjar sprida sitt gift

Från din panna till din ömma häl

Känn hur aggressioner ständigt jobbar i skift

Med kapten Ågren i din kluvna själ

Och tar kaptenen befäl

Då e're tack och farväl

Känn hur abstinensen alltid griper omkring dej

Varje gång du fått en färsk idé

Känn hur intelligensen redan tappat sitt sting

Och att allt låter som en nött kliché

Du blir så trött och blasé

Och lite för stött och för sne

Sen e're dött och passé

Och du står i din periferi

Som en knäckt eremit

Som bryter samman av ett vänligt ord

Du känner dej lika fri som en hungrig bandit

Som smörjer kråset vid en furstes bord

Vilken ljuvlig jord

O, vicken ljuvlig jord, ja, vicken ljuvlig jord

En jävligt ljuvlig jord