På Snespår

Gossen väcktes ur sin dvala, tog ett tidigt tåg från stoj och skrän

Gosse, han behövde vila nerverna och bota sin migrän

Så han la sej ner för att sova i en icke-rök-kupé

Men röken vällde in, han hade hamnat på turné

Och sen fanns liksom ingen chans att hålla kollen på vart det bar hän

Över stock och sten for tåget fram med musikant vid musikant

Alla släppte loss utom gossen som blev tyst och observant

Speedy-Jack, det fick han vara med om till sin skräck

Kunde babbla oavbrutet nästan nitti mil i sträck

Det var lika gott att vänja sej av med att få hålla sej på sin kant

Snickar-Stickan drömmer om en corny schlager om att vara fri

Snickarn sitter hjälplöst fast i sin mammas sluga hysteri

Han har ingen tillgång till sitt liv, ingen egen identitet

Men vem har det och vem kan säja "Jag är den som vet"

Nu när Tommy målar allt i svart och vitt för att bli kvitt sin fantasi

Men varken fantasi eller det dom tar för nån sorts verklighet

Är mera sant än något annat, mer abstrakt eller mer konkret

Vissa pladdrar bara för att visa upp nånting dom kan

Tänker gossen för han är en eftertänksam man

Men vet han inget om sej själv, då vet han ingenting med säkerhet

Balla gagget går om bransch och listor, gossen lyssnar halvt av tvång

Snea bilder från förflutna dagar blandas upp med smart jargong

Mitt i filmen vältrar Speedy-Jack sin gamla skit

Över gossen som har börjat törsta efter sprit

För att slippa dubbelexponeringar av det som hänt en gång

Gossen, han blir blind för världen utanför, den viftar fort förbi

Det som skulle bli ett skillingtryck får inte ens nån melodi

Han är så trött på varje färdigformulerat svar

På deras clowneri och pretentiösa gravallvar

På Snickarns hysteri och på Tommys progressiva nostalgi

Barnen spräcker upp och alla stora barn får plötsligt nog av sitt

Till och med Speedy-Jack blir tyst och gossen får sitt huve fritt

Vissa människor får nästan aldrig va ifred

Andra, dom har inte ens nån att tala med

Undanträngda tårar väller fram till toner av en catchy hit

Från kupén intill hörs töser höja rösten till en annan sång

Fridolinas blus är röd och hucklet verkar komma från Mah-Jong

Vår värld är sjuk och hon har ställt en skärpt diagnos

Hon genomskådar hela byken utom sin neuros

Hon kallar sej rebell, hon har en intellektuell jargong

Fixar-Ivar, han har stannat till, hans mun har sakta sprungit läck

"Oj oj oj, vicken brud, vicka lökar, vicken läcker häck

Häng på för satan, be'rom hänga me' till vårt hotell"

"Lessen gossar, vi ska fara vidare i kväll"

Tolv sekunder pavan tom men här går ingen karlakarl i däck

Snart är alla små förtret till ända, allt är nästan som förut

Jack har nåt på hjärtat, gossen lyssnar, det kräver sin tribut

Gossen orkar inte säja vad han tänkt liksom

Ja, gossen vet väl knappast ens vafan dom snackar om

Han har krupit under skalet av sitt yttre lugn och hittar inte ut

Den som kommer ut är inte du, det är ett konstruerat jag

Du föddes till dej själv men klövs itu för att vara dom till lags

Du blev aldrig älskad för den du var, min vän

Du måste födas än en gång för att bli dej själv igen

En slav under oket av igår har inget eget liv idag

Vi lever inte här och nu, därav livlösheten i min ton

"Det börjar inifrån", sa gossen, "det som blir en schysst revolution"

Vi styrs av galna mänskor som förstör vår enda jord

Vi dog för att få leva, du kan tro mej på mitt ord

Och tåget vi har satt oss på, gott folk, kan inte nå sin slutstation