Skomakarvals

Det är kallt

Stormen yr runt vårt hus

Här har vi vår skenbara trygghet med levande ljus

Långt borta från pockande plikter och dämpande rus

Överallt

Ser vi stjärnljus i kväll

Dom tänds i advent, deras glans är artificiell

Och tonen i konversationen är konventionell

Runt vårt tjäll

Kommersen är listig och gäll

I butik och kapell

Ja den sången är säll

Men om Josefssons pojk kunde stå vid min sida och speja

Mot porten till månglarnas tempel, vad skulle han säja?

Det är tyst

I min verkstad i natt

Små fötter och knaggliga stavelser leker tafatt

Med toner som skvallrar om allvar men lockar till skratt

Det var nyss

Det är redan för sent

Att minnas hur flingan var formad och hur det var ment

Kristallen har smält, i en blink är mitt samvete rent

Schizofrent

När kelternas pansarkurir

Gör en oväntad gir

I mitt korthusrevir

Och säjer att nere på byn har du inget att hämta

Om du inte väljer att antingen slåss eller skämta

Vart du går

Är det ingen som vet

Du lyssnar dej döv på din guru och vishetsprofet

Du har ideal men du har ingen identitet

Hur du mår

Är det ingen som tycks

Direkt bry sej om i en värld där dom flesta förtrycks

Och den som är "fri" blir beskylld för att leva i lyx

Eller rycks

Upp med en vildvuxen rot

Under lämpor och hot

För att fylla en kvot

Här stod vi en gång och såg hoppet om friheten tändas

Och sen inflammeras och sen i besvikelse vändas

Det är svårt

Att va klarsynt ibland

Och älska sin harmlöse ovän och knyta sin hand

Mot den som förtjänar vår vrede och plundrar vårt land

Det är vårt

Men det väger så lätt

Och att moralisera är vanskligt men leder så snett

Så länge dom få som har makt automatiskt har rätt

Som vi sett

När orden nån gång får substans

Och når fram med sin lans

Ja när dom leder nånstans

Men av alla som tagit en tripp ska jag bli den sista

Som inser att medel och mål måste vara så trista