Tidsdåren

Det fanns en tid när åar flöt i stilla harmoni

Med träd och grodd och gräs på gods och gård

Det kallas romantik och det kallas nostalgi

För den som inte hade gods och guld var tiden hård

Det fanns en tid när mänskor kunde tala med varann

Och inte bakom ryggen på en vän

Det säjs att det var Rom som föll och Spartacus som vann

Och Goliat besegrades men det var länge sen

Abel slogs ihjäl och floden kom

Dränkte Kain och allt fick börja om

Det fanns en tid när åkrar plöjdes upp och togs i bruk

Bland stubbar, stock och sten där plogen slant

Och nog blev man förgiftad även då men knappast sjuk

Av kadmium, ja du har hört det förut, inte sant

Det fanns en tid när städer dränktes av en vidrig lukt

Och råttor åt från fattighjonens bord

Det säjs att ingen längre dör i fattigdom och fukt

Lorten flöt till havs och råttan flydde under jord

Det stinker inte längre nu som förr

Det osar svavel innanför min dörr

Det fanns en tid när hon var lika mycket värd som han

Och ingen man blev bannad för en tår

Det säjs att det var hon som en gång var en sorts tyrann

Och att han som är tyrann idag var förtryckt igår

Det fanns en tid när varje vink från fogdarna var lag

Men "ja" var ändå ja - och "nej" var nej

Fast fogdarna är färre, är dom rikare idag

Och lagens ord är grekiska, åtminstone för mej

Mänskor sliter än och fogden tar

Vad folket gör men mera sällan har

Och det var knappast gamle Noak som

Snodde folkets ark om floden kom