Tidvis Regn

Du snodde som en tjuv och slog runt som en trapetsartist

Du hade bränt varenda skepp om inte lågan dött av syrebrist

Det var glädje, glam och garv, det var slöseri och slarv

Alla tentor sprack och sen var det vår

När din jänta stack, högg det till som i ett öppet sår

Du såg dej bara om om bängen kom och när en holk var tänd

Du flög i samma flumdröm, damp i samma återvändsgränd

Du blev varse våld och mord på mänskor, djur och jord

Och att det är Gud och Dollarn som rår

Ja, och sprickan mellan fäder och söner blev till ett öppet sår

Vissa tände på med zen, andra tände på med tao

Yang och yin och Ho Chi Minh, Che och Zappa, Marx och Mao

Ett liv efter tretti år var som att ligga på bår

Kistan gapar tandlöst tyst mot dej som ett öppet sår

Din dröm är död och glömd när ni drar på svängåflängturné

Du blev en slitåslänggrej och rabblar din refrängsuccé

Det är skrål och vrål och dunk, en styrkeskål, en klunk

Det är fredagskväll och törsten är svår

Du får en pava i pannan och pallet känns som ett öppet sår

Sen kvartar du en stund (om du har tur) och har en viss distans

När ni sätter er i bullen och drar till nästa disco-dans

Du fnissar till och tyr dej till din tysta dialog

Samma trötta, trygga, trasiga spår

Medan världen går mot höst och jorden blöder ur ett öppet sår

Alla flaggar med sin oskuld, alla döljer sin list

Plikten kallar livet ut för kung och anarkist

Du går upp i varv och kommer inte ner mer - ens när du får

Om du inte tar din valium när nerven känns som ett öppet sår

Dom drar fram dej ur ditt modersliv och säjer: Ordet är fritt

Men du vill vakna i din egen takt och väser: Mitt liv är mitt

Du vill vara hos dej själv medan skyarna flyr hän

Och göra bara det du förmår

Innan giftet du har svalt har spruckit ut igen som ett öppet sår

För sen är det för sent att förklara och att säja förlåt

Det brukar börja med ett åsknedslag, det brukar sluta med gråt

Den dag du tar till våld är du pantad och såld

Då ger dom slutgiltigt fan i hur du mår

Ja, du vet det, ja du vet men denna vetskap känns som ett öppet sår

Det är tidvis regn och periodvis uppochned

Det är tidvis sol men mest är tiden ur led

Det är tidvis bra när du får va ifred och klämma en tår

När dom tar ditt liv ifrån dej och ditt hjärta känns som ett öppet sår

Du trampar i ett trötthetsträsk och kommer ingenvart

Du famlar efter ljus och blundar för att natten är svart

Därute mäts du bara efter effektivitet

Eller efter var du gal att du står

Där fryser tårar till pikar och smälter ner till salt i ditt sår

Dom har fått dej att förneka din natur och tyngas ner av skam

Dom har fått dej att ställa dej sist i kön och hata dej fram

Du jagas av ditt minne men det brinner ingen eld

I den döda askan av igår

Men bråten bär du med dej och bördan känns som ett öppet sår

Det finns inga skäl att döma, att bli sentimental

Nuets stig är ständigt ny och nyckfull och hal

Men ibland får du räkna till tio gånger sju där du går

När du stöter på en mina och ett minne känns som ett öppet sår