Flunitrazepam

Jag föddes liten och blå, precis som en människa

Jag skapades av, ett team av de främsta hjärnorna på Hoffman la Roche i Schweiz

som hellre ville tjäna en slant, än gjorde nått åt AIDS

Min uppgiften löd, du ska få folk å sova om man tar dig ska det känns som om man fått en gåva

Så de packade ner mig, och alla mina bröder, och skeppa oss ut till alla som behövde

Till slut så hamna vi på, en hylla på ett sjukhus

Varningen sa blanda oss och du får ett sjukt rus, men när vi skrevs ut var det till en ensam själ

Som bar på en krossad dröm om att få leva väl, hon slets ihjäl kunde knappt försörja sin son

Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån

Både stress och oro som höll henne vaken, hon tiggde till doktorn om han kunde göra nåt åt saken

Och doktorn sa är det svårt, ja då tar du två så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp

Dom kallar mig en sövare

Dom kallar mig bedövare

Och säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare

Alla vill ha mig för jag är så populär

Ingen är billigare på gatan än roppen är

Alla vill ta mig glömma bort sina problem

Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten

Men ni vill ha mig ty jag är så populär

Ingen är billigare på gatan än roppen är

Och kvinnan hade en son, han var väl sexton

Även han med problem, eller så sa rektorn

Han fick bara skäll, (öh) inget vänligt prat

Han var dum han var lat, det var ett ständigt tjat

Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly

Men rektorn va sträng, och sa han hade fel attityd

Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig

Han rökte i smyg, och han skötte sig dåligt

Hans kassa självkänsla, växte till hat

Rektorn tog näven i bordet och sa kom ej tillbaks

Rektorn ringde hem till Jens mamma med detsamma

Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad

Så mamma behöver nu äta två av mina blå bröder

För att få det gå över hon står, och gråter och blöder

Vid badrumsskåpet, med Rohypnollådan i handen

Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den (ey yo)

Sonen vaknar tidigt och går in på dasset

Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten

Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka

Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat

För jag och spriten blandas i magen så rakt upp i hjärnan

Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad

Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka

Han försökar å fatta men får rätt grötiga tankar

Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera

Han resonerar, allt är bara rektorns fel, att han är så jävla förbannad

Känner sig helt förtappad han plockar fram en kniv och han försöker gå men han vacklar

Han trillar ihop råkar, sticka kniven i magen

Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken

Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz

Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv

Dom kallar mig en sövare

Dom kallar mig bedövare

Och säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare

Alla vill ha mig för jag är så populär

Ingen är billigare på gatan än roppen är

Alla vill ta mig glömma bort sina problem

Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten

Men ni vill ha mig ty jag är så populär

Ingen är billigare på gatan än roppen är

Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten

Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan

Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land

Så glöm bort allting som e bra, om de e mig som du vill ha (ha, ha, ha)