Dom Sista Drömmarna (del Ii)

Susanne du brände alla skepp

Tills ingen orkade vara din vän

Blåste ut varenda ljus

Och tänkte nu och aldrig sen

Du ville bort du ville ut

Aldrig sen aldrig förut

Du skulle bränna allt ditt krut

Men Susanne snart är det slut

Då får du börja om igen

Och Magnus du visste vart du skulle

Men du visste inte hur

Du ville inte bli som farsan

Med diplom och professur

Nu sitter män som din far

Och doserar din mentala kur

Du tappade din tråd

Du har inga goda råd

Jag ber till gudarna om nåd

Det kan vara jag som står på tur

Och vita mössor flög i luften

'95 då våren kom

Och Jonas stod på skolgården och sa

"Jag blir aldrig som dom"

Dom kan söka sina svar

I dom böcker som dom har

I dom pengar som dom spar

Men sen när fruarna drar

Då får dom ändå börja om

Och Karin ville ägna sig åt omsyn

I nåt volontär förband

Men hon sjönk själv ner i djupet

Och såg andra ro i land

Karin inget gick itu

Livet pågår här och nu

Så ta dig samman, kära du

Världen väntar på din hand

Och Anders går och drömmer

Går i väntanstider nu

Han går och väntar på att lyckan

Väller in med kärleken

Anders bli vad du vill bli

Det här är självbedrägeri

Ingen annan gör dig fri

Inte nu och inte sen

Och Linnea liksom sa

"Sida vid sida ska vi gå"

Om du vill mig nånting

Så satt jag tyst och hörde på

Men det var du som sa till mig

Att jag ändå aldrig skulle förstå

Säg aldrig så igen

Det gör ont i mig än

Jag ville verkligen vara din vän

Det var du som lät mig gå