Hjärter Dams Sista Sång

där elljusspåren ledde hem till middagstid

där allting var modernt runt sjuttiosju

där låghusen slutade och skogarna tog vid

där bodde jag, där bodde du

där bodde jag och du

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt

men det skälvde när du rörde vid mig

du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt

jag ville bara vara med dig

jag ville bara vara med dig

nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän

det verkar dom som att allting är okej

jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen

och kanske undrar över mig

du kanske undrar över mig

där låghusen slutade och skogarna tog vid

där allt var tyst och stilla som på kort

där nätterna viskade om ett sporrande liv

och när ingenting var gjort

då när ingenting var gjort

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart

och när jag känner så då tänker jag på dig

allt är så förgängligt allting kan briserna snart

men du är oförstörd för mig

du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går

och den är hos dig nu, hos dig och din vän

jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår

och aldrig älska dig igen

aldrig älska dig igen

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem

där är himlen lite närmre för mig

där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt

dit kan jag gå och sakna dig

dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv

och allting liksom kräver mera nu

så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv

älskade älskade du

älskade älskade du