Lång väg hem

Mörk himmel över sörmland, kvällsblå skymning i bilen,

vi kör den glömda, gamla E4an mot norr.

himmeln mörk över land och gård, den kärva kylan packar jorden hård,

luften fuktig och strupen torr.

Och värdshusen är stängda utmed vägen,

som spökhus från en svunnen, gammal sägen.

Och här dansa' man för länge sen,

en rostig skylt hänger kvar där än,

Det är månsken över en ödebygd och det är lång väg hem.

Var är vi nånstans? Vi måste fråga nån, det går en gammal man ner mot

vattnet,

hur tar man sig fram utan den stora vägen?

Han säger: "Skyll dig själv, vad ingen vet det är en välbevarad

hemlighet,

och själv fastna' jag här i min ensamhet"

Och hans ögon ser så osedda och trötta ut

han säger "vägen har bara en början, inget slut"

och vi sätter oss i bilen igen, framåt, bara framåt min vän

jag har tandvärk ner i roten, och det är lång väg hem

Genom skogar, över ängar, förbi åkrar genom natten

det lyser från ett öppet vägmotell

det verkar kusligt, verkar skumt, vi måste ha kört runt

det är dags att stanna, det är redan kväll

Det står en man i baren och frågar varifrån vi kom

han säger "vi serverar bara dem vid sidan om"

jag säger "vi är vilsna unga män, på jakt efter lust på flykt från

tiden"

jag får en kaffe och en fyra JB och det är lång väg hem

Månsken över skogarna, månsken upp ur sjön

det blåser till, vinden viner i varje topp.

Det är långt till söder, långt till norr det är långt åt alla håll,

och det är långt kvar innan solen går opp.

Från ett motell på slätten hörs en säregen sång,

skuggor av några som dansade där en gång.

Och på den lilla krokiga vägen, är två sökare ute än

i bil på väg genom natten, och dom har lång väg