Pacemaker

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt

Men det sitter mest i skallen

Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt

Är jag hjärtlös och förfallen?

Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå

tills bara skulden gör oss två

Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå

Dagen går, det mörknar strax, jag tror att det är dags att gå på fest

Vi måste göra nåt åt ledan

Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt, nu gör vi fel i ren protest

Har vi nött varandra redan

Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag

Var det du som blev som jag

Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha

Stjärnor glittrar vackert och det vimlar

av passioner kan det tyckas

Men inga stjärnor, inga himlar

över dom som inte lyckas

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt

Det är så skönt när allt fungerar

Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt

Det är så trist när allt stagnerar

Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack

Var den som inte stack

när tankar blev för stora, och sprack

Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på

Det var du och dina vänner

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså

Det blir fel hur man än känner

Det är så konstigt att försvinna, det är så dumt att stanna kvar

Så befängt att leta svar

Finns ingen eld som orkar brinna

Inga röda mattor ingen stolt fanfar

Stjärnor glittrar vackert...

Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss

Som ett konstgjort litet bloss

Som en pacemaker som tickar, för oss