Norrland

Flammende röd i solens sken allena synes flyga

Av Hugins ätt mot offersten sin vördnad tyst betyga

Ett öga svart nu skådar ner mot skymningsmörka grenar

Bergeryggens häll det ser när skuggorna förenar

Kraxande hest i aftonljus han vänder in i nattens famn

I nordanvindens tysta sus mot varm och säker hemmahamn

Längs älvens strand i österled svarta vingar sakta slog

På svala brisar uppåt red över Norrlands mörka skog

Näckaspel och gygers kall förglöms i frostklädd skymningstid

När dimma sveper gran och tall och nattens makt tar vid

Oktobermånens trolska ljus beslöjar ödslig rullensstrand

Och skänker lugn till bäckars brus i höstfärgade Norrland

Solen sig sänkt bak fjällens höjd och kvällningen har inträtt

Älvadrottning dansar nöjd på äng som vita dimmor klätt

Mot systra horisonter glimrar nattens dunkla stjärnesfär

Där månens öga stilla skimrar över trädens knotiga här

Norrskenstungor flammar uppå himlavalvets svarta djup

Skådas magiskt över stålgrå bergatoppars bråda stup

Ännu höres korpens vingar eka tyst i skog och myr

Där forsens stämmor stilla klingar innan månskensdimman flyr