1000 Alper

Jag har penna block, vart jag än landar här

För att bygga nått nytt på plats

Vill inte laga det gamla, lever i bubblan

Jag hoppas ingen får andas, så hör jag allt det där

Som du står för och stoppar fingrarna i halsen

Handsken passar, kanske klassas jag som underligt barn

En man med sitt ord, men mest känd för den vassaste udden i stan

Den äldsta hunden har ni satt så fastnar i träsket

Snälla, låt mig dö nu och blanda min aska i bläcket

För det skall kännas som en grundlig lobotomi

Jag tycker det skulle kännas bundigt att va' kort och koncis

Jag vänder taggarna utåt som ett kaktusfält

Går från glömd till packad och slutsålt och blir sen aktuellt

Det kommer fan aldrig hända att jag faller av

Skapandet är min triumf och den här pennan den är allt jag har

Så jag skriver om det här, mina vänner och mig

Tiden kommer alltid bära vårt namn

Vad hände med dig?

Chorus x2:

Jag flyger upp från djupet i marken

Innan det rinner ut i sanden

Låt mig röst få höras över tusen alper

Så spela mig högst, spela mig väl

Och låt mina känslor få komponera en sång utav hela min själ

Dessa rastlösa själar lever på bröd och vatten

Bortom dagen, ingen kan väl se mig med ögon i nacken

Det kan även bli för mycket för den dekadente

Dom som står när det värsta händer är dina bästa vänner

Sätter tänderna i synden och blir ditt svarta får

Allt känns lika för i skymningen är alla katter grå

Fast i en död romans jag sitter och skriver

Får tusen år verkar som en ögonfrans i blicken på tiden

Så sliter jag ut, mitt hjärta skriver ur mitt häfte

Och hoppas att livet ska sluta bättre, bit i sura äpplet

Massa tjafsar och frågar hur väl passade handsken

Kommer aldrig ut, masken i flaskan har skaffat ett flaskskepp

En lyxvision i vanlig tappning, musiken min är farligt vacker

Tar aldrig av mig hatten som Charlie Chaplin

Jag är här, där lärda får nog

Vänder synden, skriver med din gåspenna

Gjort av fjädrar från en ängels vinge

[Chorus x4]