Flugan I Soppan

Jag faller från en hög höjd, men jag landar mjukt

andas ut, en frisk fläkt av cannabis kan inte chansa nu

har fastnat i en kudde ?sacco? fullt med snack ett under att

jag inte slagits ner och bundits fast

viker vi av då springer ni rakt ni hajar

alla vill nog vara nån men ingen vill va som alla

för även högsta hönset lockas av ett litet sken

men även största fönstret krossas av en liten sten

jag sätter ton och tittar på solnedgången

spelar sen på mina känslor hittar på ord till sången

men när det blåser upp till storm stänger jag mitt fönster

och går upp till min borg och hänger av mitt hölster

mina tankar glider fritt blåser i vinden

greppar sen min penna med tårar på kinden

jag tror mig själv men's ni kan inte vinna tvisten

jag fimpar spliffen och intar sitsen

Chorus x2:

Jag språkar i etern, ni bugar och bockar

för jag har jokern i leken, är flugan i soppan

för jag har stannat kvar på samma ställe ändå sett det mesta

jag finner min plats där piccolon min släpper väskan

med en kirurgs delikatess fäller jag mest dumma kommentarer

nån kan ta det nån kan va det nån kan dra åt helvete

jag lämnar ingen oberörd finns där för alla

tror inte jag pallar lyssna på snillen som babblar

röker dollar koncentrerar mig för hjärnan snurrar

fru fortuna log aldrig till mig, jävla subba

jag stänger av allt och njuter av att drömma

surfar på flyktiga tankar som bugar för glömskan

sitter och skämtar fan kan ni döda humorn

sätter leenden av tacksamhet på ansiktslösa ?slynor?

???? pennan, glödet då känns livet härligt

stannar kvar i min kokong behöver aldrig bli en fjäril

ni kan inte vinna nåt men vill hänga på

mina tankar väver en himlakropp av änglahår

blir du chockad, jag antog du blev andfådd

verkligheten är bara ett sandkorn av mitt sandslott

[Chorus x2]

Har en storm i mitt dricksglas, ingen av er som kan förstå vad jag känner

Har en öken i mitt timglas med hur mycket tid som helst på mina händer

Kyss mig farväl önska mig lycka till

jag tar mig fram till porten men den glömde jag nycklarna till

ser du era pikar sticker hål på vardagsglädjen

vandrar i min ensamhet i mitten på den smala vägen

mitt knyte väger tyngre när mitt hjärta blöder

litar ej på turen men jag suktar efter extra klöver

ingen ände så blir jag väl dum i bollen

mens du står och ler i finaste uniformen

det får va nog snart skriker jag lugn i stormen

återgå till era sysslor jag som är kung i borgen

jag vet att alla onda röster har tänt en eld

som alla tomma löften som jag gett mig själv

jag är här på dagen försvinner på natten

och lämnar ett avtryck som ter sig som ringar på vatten

jag ser ett överpris när jag ger mitt bud

jag ber till gud och hoppas att vi alla ler till slut

[Chorus]