Diamant Tarar

Vers 1:

Mitt liv är en multimediafil

Där jag sicksackar emellan ett kulregn, med en kursiverad stil

Din talang fastställs av rappande vänner

Å dom står runtom dig i plasthjälmar med klappande händer

Hiphop brukade vara min fru

I dagens läge är vi en hårsmån från kk

Jag är säkerligen salongsberusad

Jag är som ett höghus med paraboler, fast min balkong är utan

Så jag röker, som om det var 70-tal

Och sätter ner mina döda rosor i en sprucken vas

Jag är som en rymdvarelse

För jag rör mig fritt ifrån allt, och jag skiter i tyngdlagen serru

Så sluta nojja, ni vet vad som gäller

Jag skiter i glitter, ni skiter i lojalitet mot vänner

Vad är det ni menar demoner'?

Snart har jag bara ljuslågan tänd för och sterilisera nålen

Nu ställer ni era frågor om ditten och datten

Och ni ger folket en kanna som är gratis och dricker upp vattnet

Nu sitter du strax med salt som plåster på såren

Vem skålar för sig själv? det måste vara ågren

Refräng: (2x)

För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv

Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg

Så jag höjer på glaset för det som har varit

Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt

Vers 2:

Så se på mig som ett minne för livet

Vare sig jag skulle skära mig själv eller inte, slinter med kniven

Rycker på axlarna, och skjuter från höften

Och tillför ett ångerfyllt hjärta, till ett brutet löfte

En björntjänst gör ju ingen glad, omtöcknad

Försvinner jag sen som gör svensk in i ett fylleslag

Ni kan inte lära mig nåt, se på de duktiga proffsen

Och se på mig, uppspikad på korset

Jag har sagt vad jag vill, men ändå fått gliringar

Av amatörer som ändå bara finns i pop-tidningar

Jag är lugn och rizzlad, tar knatchen, tvungen att dricka bärsen

En härsken mun som sjunger på sista versen

Du begär en understöd, jag håller emot

Det har varit en jobbig tid med en fruktlös skörd och en torrperiod

Ur skuggan av nåt sämre, kliver jag ut

Och författar snabbt låten och spelar när livet tar slut

Jag är nog inte bäst, men jag får plus i kanten

Och en klapp på axeln av alla dessa gatumusikanter

Som oftast bara spelar så sjukligt fult

Medan jag tar ett bloss och löser min rubik's kub

Med en slutlig skruv

Refräng

Hehe, jag kan knappt bärga mig.

Att ge mig ut, och se universum

Genom ögat, på en synål

Skål för framtiden mannen (skål)

Vers 3:

Så nu beger vi oss av, på den här promenaden

Där sossar och moderater lotsar oss till domedagen

Jag ler åt det som har vart, och vinkar adjö

Har lovat att kunna skratta åt livet minst en gång innan jag dör

Fumlar, för att hitta avtryckaren till geväret

Och ser inte skogen, för att kalhygget är i vägen

Så ni blundar, och skyller på en ikon som mig

Kan man inte bli profet här, då rymmer jag hemifrån, ok?

Sen ser ni mig, gå på som en giljotin

Utan nån moral, med min ståltrådsfilosofi

Du tycker att ändamålet helgar medlen

Jag tycker att vi borde bränna bålen, och vända seglen

När allt jag har är en flott dröm och 12 och 90

Allt är så verkligt nu, men bortglömt imorgon bitti

Min sinnesstämning är ett spöregn på en kyrkogård

Ett underbarn som är ökänt, som en virituos

Ger vänsterhand för den högra, och en högerhand för den vänstra

Och målar vardagen, och du vill bara döda känslan

Så nu kan ingen frälsa dig

Och mår du inte dåligt av att jag försvinner

Så har du ändå aldrig älska mig

Så mår du inte dåligt, om att jag försvinner

Så har du ändå aldrig älska mig

Refräng: (2x)

För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv

Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg

Så jag höjer på glaset för det som har varit

Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt